Paris känns precis så stort som det är och man blir lätt
förvirrad av alla arrondisement och det till synes
kaotiska Metro-nätet. Paris Pratique är en
mycket lättanvänd karta med Metro-,
RER- och bussnät. Ett måste!
Jag gillar London jättemycket, men efter snart en vecka här
råder det ingen tvekan - Paris är några snäpp vassare. Lär
de sig parkkonceptet fattas det mig inget här.
Paris känns precis så stort som det är och man blir lätt
förvirrad av alla arrondisement och det till synes
kaotiska Metro-nätet. Paris Pratique är en
mycket lättanvänd karta med Metro-,
RER- och bussnät. Ett måste!
De coola solförmörkelseaffischerna
sitter till min förtjusning
fortfarande kvar.
En del Metro-perronger är finare än andra.
Den här hör till stationen Louvre Rivoli.
I Jardin des Tuileries vid Louvren hittade
jag Pariserhjulet.
Inte långt ifrån hjulet, på Rue de Rivoli 226, finns
Paris äldsta salon de thé, Angélina's.
Angélina's egen sallad för 88 FF var himmelskt god. En
rejäl skiva fois gras på en salladsbädd med tomat,
haricot verts, avocado och två väldigt mjälla
och goda grönsaker som jag inte kände
igen.Husets efterrättsspecialitet
"Mont Blanc" och iskaffet
var tyvärr rentutsagt
äckliga.
Det är inte så här jag har föreställt mig
Hejhoppborgen, men det är
kanske så här den
ser ut.
Ibland tror jag att trädgårdsanläggarna fattar att de parisiska
trädgårdarna inte är riktigt up to scratch. Här har de
placerat en dammaktig fontän i ena ändan av
Tuileries så att folk kan svalka sig.
På en del ställen hittar man trärulltrappor
i Metron. Inte ens de är klotteret
förskonade.
Det finns en del butiker som har specialiserat sig
på arabiska sötsaker. Längst upp till höger
ser man mina favoriter, cigarrer.Det är
honungsindränkta crepes med
honungsmandelfyllning.
En av stadens vackraste metrostationer, Abbesses (abbedissor).
Det är en av de få kvarvarande, kompletta Art Nouveau-
entréer av Guimard. Hitflyttad från Hôtel de Ville.
Funiculairen kan man ta till foten av Sacré Coeur. Den ena
vagnen är uppe när den andra är nere, och så möts de
på mitten när de skiftar. Jag gissar att den nedåt-
gående hjälper till att dra upp den uppåtgående.
Det hade varit en snyggare ekvation om den
nedåtgående alltid var fullare, men
det är tvärtom.
Sacré Coeur byggdes runt senaste sekelskiftet. Initiativet togs
av två katolska affärsmän som inför den förestående
preussiska invasionen svor att bygga en kyrka
tillägnad Jesus Kristus heliga hjärta, om
Frankrike slapp invasion. Eftersom
åtminstone Paris slapp belägring
infriade de sitt löfte.
Panorama. Snart går solen ned. Trappan utanför Scré Coeur är full av turister
och en av dem spelar gitarr. Han ersätts efter ett tag av ett proffs som drar
allsångslåtar och försöker få ihop några slantar. Det är väldigt turistigt, men
ändå rätt mysigt. Himlen är länge blålila innan den blir helt mörk.
Montmartre är extremt turistigt och lokalinvånarna är duktiga
på att tjäna pengar på turisternas svärmeri för de
gamla konstnärs- och bohemkvarteren.